Saker vi inte trodde fanns – del 2

Jag kanske var lite väl positiv till Löfbergs Sidamo, just för att jag hittat ett färskt kaffe på ett snabbköp. Jag skrev 8 – 12 veckor senast, men kaffet var lite äldre än så. Jag som trodde att man kunde få ut lite härlig svartvinbärs arom hade fel, dels var kaffet en aningen gammalt och dels så var det ganska mörkt rostat. Det hela resulterade faktiskt i en helt ok espresso, en väldigt tråkig en faktiskt. Jag fick fram mycket nöt och chokladtoner, tycker att det hela påminner om en hårt rostat harrar.

Historien om Clover

Maskinen som skulle revolutionera bryggkaffet, hann inte ut med fler än runt 250 maskiner världen runt innan Starbucks köpte upp den. Idag går den inte att få tag på, men det finns vad jag förstått 5-6 maskiner i Sverige, 2 hos da Matteo och 2 hos David Haugaard, resten är jag osäker på. Clover utvecklades av Randy Hulett och Zander Nostler, två mekanikenginjörer. Den var aldrig menad för hemmet, utan kostade runt 140.000kr. Men nu är det irrelevant, den är nämligen inte kvar på marknaden.

Clover gör ”vanligt” kaffe, ungefär lika snabbt som en espressomaskin gör espresso (ca 40 sekunder). Dessutom gör den det med precision och involverar baristan. Det betyder att temperaturen är exakt, tack vare en inbyggd PID. Det betyder att man öppnat upp arkitekturen och att baristan står och vispar runt kaffet med en ballongvisp.

Den består av en kokare, en slags cylinder där extraheringen sker och en PID-kontroll. Med kontrollerna väljer man önskad temperatur, bryggtid och sedan sätter extrationen igång. Baristan ska också väga och mala kaffet innan det hela sätter igång. I cylindern vispar man runt kaffet, så att extrationen är jämn och konsekvent. Med lite vakum och lite magi så pressas kaffet ut från maskinen och ner i koppen.

Idag är som sagt Clover borta från marknaden, men den visade att specialkaffe är mycket mer än espresso. Idag synns stora satsningar på bryggkaffe bland nyöppnade kaféer och ersättare till Clover verkar vara påväg!

En film – om clover

Saker vi inte trodde fanns

Ibland letar jag i snabbköpen, efter ett kaffe som inte är för gammalt och som faktiskt smakar gott som espresso. Det är helt saker vi inte trodde fanns. Med mig hem idag fick jag med mig ett paket Sidamo från Löfbergs lila, jag minns att jag brukade köra den i mokabryggaren då jag precis upptäckt kaffe och att den hade en härlig och tydlig svartvinbärsarom. Priset var ca 80kr för 500g, rättvisemärkt, ekologisk. Så är kaffet färskt, smakar det gott och smakar det svarta vinbär på riktigt?

Det första jag brukar testa efter att ha analyserat rostningsprofil, om det finns trasiga bönor, så brukar jag smaka på en böna. Till skillnad från resten jag fått med från typ Konsum, så var den här bönan spröd och inte alls gummi-lik som en föråldrad böna blir. Jag skulle gissa på att den är 8 – 12 veckor gammal.

Så ner i kvarnen, på med espressomaskinen och sen är vi igång. Med en lite för klen malningsgrad och kanske något underdoserad, så rann kaffet ganska snabbt. Men till min förvåning tittar en vacker crema fram, vilket konstaterar att kaffet faktiskt är någorlunda färskt.

Kaffet var riktigt gott, något klent. Men det var första skottet, det var felaktigt gjort och inte bönans fel.  Jag ska pröva igen snart, men tills dess vill jag bara förmedla att jag är förvånad att den smakade så oerhört bra som espresso.

Livsnjutarchoklad

Ungefär precis där jag bor, så har det öppnat en liten chokladbutik. Butiken heter ”chocolate design” och strålar väl mest med sina handgjorda praliner. Priserna är högre än vanligt, butiken är lite finare, lite stiligare. Jag köpte med mig hem en liten chokladkaka från ”Beschle”. Inte för att jag har någon aning om vad jag köpte, men beskrivningen ”dark, fruity with a light hazelnut flavour” fångade min uppmärksamhet.

Väldigt fin smak på chokladen och ett perfekt komplement till kaffet.

Kaffe, en handbok

De flesta av er känner nog till att Anne Nilsson nyligen släppt sin andra bok om kaffe, den första var ”Svensk kaffebok” och denna heter alltså ”Kaffe, en handbok”. En handbok är precis vad den är, nästan tillräckligt liten att stoppa ner i fickan och innehåller en hel del man bör känna till som hemmabarista.

Efter att ha skummat igenom boken en del så kan jag konstatera att boken kanske inte innehåller så jättemycket nytt för en ”gammal räv” som mig, som Stefan skulle utrycka sig. Den roligaste läsningen var om hur espresson kom till Sverige, förklarat på ett enkelt och konkret sätt. Det andra jag fann användbart var en massa recept på signaturdrinkar, något jag saknar i mina kaffeböcker. Det fanns också en hel del värdefulla citat från många stora namn i branschen, Matts Johansson från da Matteo verkar ha haft en hel del att säga till om.

Jag skulle rekommendera den här boken till hemmabaristan som är ny på hantverket, den ger massor med  värdefull information och presenterar det på ett snyggt sätt.

Man skulle ju kunna klaga på att ”espressoandme.wordpress.com” inte står med som länk, det är ju trots allt en värdefull blogg… eller hur?

god shot!

Ibland kommer de smygandes, när man minst anar.

Mörka bär, apelsin, stor kropp.

Det var bland det godaste jag druckit, tillsammans med  fruktkaffet från Mellqvist’s och ”Lovisa på T’s” himlagoda machiatto som smakade jordgubb.

Min ”god shot” gjordes på da Matteo’s blackburn estate (sista ur påsen!).

Project X

Wow!

Jag skulle själv vilja göra något liknande.

Espressofilmen

Jag gjorde en kort film om min espressoteknik, tänkte att det kan vara roligt att publicera. Kvarnen i filmen är den nya!

Espressofilmen from Felix Thalén on Vimeo.

Dosering

När man maler kaffe så arbetar man huvudsakligen med malningsgrad och dosering, båda två hänger ihop med varandra. Beroende på filtrets storlek, doseringsteknik osv så har man en varierande dosering och dessutom bestäms ju malningsgraden delvis på hur mycket kaffe man har i filtret. Ett underdoserat filter (vet vi ju alla), blir oftast underextraherat.

Det jag vill prata om är hur hänger dosering och malningsgrad ihop med smak?

När det snackas om espressostilar så är det också en fråga om dosering, gamla skolan lär 14 g och den skandinaviska stilen brukar runt 25 g för en dubbel. I America kör man stentighta dubbla ristrettos.

När jag var i Stockholm och arbetade hade vi två espressomaskiner, en Nuova Simonelli och en La Marzocco Linea. En skillnad mellan dessa var filtrets storlek, La Marzoccon’s filter var störst. Detta kunde även bekräftas eftersom vi hade två Mahlkönig K30 och hade inställningen runt 7 för Linea och kanske 3, 4 för Simonelli. Det betyder att kaffet rann ungefär lika länge och fint och i samma mängd (2,5 cl), fast malningsgrad och dosering var inte densamma. Jag kan inte minnas att jag kände någon skillnad på smak mellan dessa, men det var ett tag sedan nu. Att kaffet var så färskt är en annan faktor och kanske alla gaser dränkte smakskillnaden? Eller var tror du Daniel, som var med?

Hemma är det både lättare och svårare att jämnföra. Lättare eftersom man är van vid maskin osv, svårare – för mig – eftersom jag inte har någon annan storlek på filtret. Idag är min dosering relativt jämn och konsekvent, vilket gör skillnad. Men vilken skillnad vågar jag inte säga än, eftersom jag inte är hundra på vad det kan vara (temperatur osv, är också faktorer som påverkar). Jag ska tänka på detta under nästa bryggning och, återkommer.

Tills dess skulle det vara roligt vad ni tycker?

da Matteo

Det var ett par dagar sedan jag svängde förbi da Matteo nu. Där möttes jag av trevliga människor, gott kaffe och fick verkligen bekräftat att detta är något jag vill jobba med. Med mig hem fick jag ett par påsar kaffe, rostade med kärlek.

Tack för allt och tack till Daniel som kom förbi och tog en espresso och lite snack. Grymt roligt!